Barnsoldater

Under folkmordet i Rwanda 1994 mördades närmare en miljon människor på tre månader. Det var främst människor ur folkgruppen hutuer som dödade människor ur en annan folkgrupp, tutsier. Allt detta pågick medan världen såg på utan att ingripa vilket har blivit mycket kritiserat. Efter folkmordet flydde många hutuer över gränsen till Kongo och bildade  olika rebellgrupper och förband. Olika etniska grupperingar har stridit om makten där angränsande länder varit delaktiga. Dessa krig i Kongo har skördat miljontals offer. Denna blodiga konflikt är alltjämnt pågående främst i östra Kongo i Kivuprovinsen. Den reguljära kongolesiska armen är  svag och korrumperad. Kongos rika naturtillgångar såsom tantal, coltan, koppar, diamanter mm lockar många intressenter vilket underhåller konflikter och kriminalitet i stor skala. Rebellgrupper  använder massvåldtäkter som led i krigföringen, något som skändar och förstör enskilda människor, kultur och samhällsstruktur.  Till rebellerna rekryteras barn i 10-12 års åldern, både flickor och pojkar. Det sker med tvång och hot, barnen rövas bort, kan tvingas att döda sina egna föräldrar. I andra fall ansluter sig barn till rebellerna  – med hopp om att få mat, slippa hungra, få en tillhörighet när föräldrar inte finns som kan ta hand om dem. Det händer också att ungdomar ansluter sig till armen i hopp om att få en meningsfull tillvaro, göra nytta men armen beter sig som rebellerna i mångt och mycket, se fallbeskrivning nedan.

Barnsoldaterna kan tvingas ansluta sig eller kidnappas till rebellgruppen. De tilldelas olika uppgifter och roller, att skydda ledaren, att samla mat, att döda osv. Ofta är det barn vars föräldrar blivit dödade som själva som hämnd dödar. ”Här har du ditt gevär, tag vad du behöver”, så kan det låta. Barnen tvingas till bestialiska handlingar, brutaliseras.

Fallbeskrivning:  M gick med i armén som 12-åring för att kunna försörja sig efter att  båda föräldrarna dött. Han trodde att armen skulle erbjuda lag och ordning, meningsfullhet. Så blev det inte. I stället upplevde han meningslöst, urskiljningslöst våld och dödande. Han bestämde sig efter några år att lämna armen, något som inte var lätt. Han lyckades fly i samband med en transport han anmäl sig frivilligt att sköta. Därefter kom han in i en av de första kullarna i LAV och utbildade sig  till bilmekaniker och fick där även ta körkort. Nu är han etablerad som chaufför, med en önskan om att en dag ha råd att gifta sig.

IMG_3741

Leave a Reply